hemlängtan
Jag har jättehemlängtan :( Kommer inte kunna sova i natt.
Jag saknar vissa så sjukt mycket. Å just nu villjag bara här ifrån. Vill backa tillbaka några år. Vill kunna göra vissa saker ogjorda. Vissa val skulle jag göra annorlunda. Har vart med om mycket skoj :) Och många fina minnen. Och alla säger att ta vara på dom fina minnen du har haft istället för att tänka på allt negativt. Å visst, men som allt slutat nu så gör ju bara alla fina minnen allt så sjukt mycket svårare. Det är ju dom som gör att man blir så här jävla ledsen. Det gör ont att veta att man har kännt så sjukt härliga personer som nu inte ens vill veta av en. :( Känns som allt bara är bortkastat. Å ja jag önska att dom sakerna aldrig hade hänt. Att jag inte träffat vissa personer. Kanske jag hade mått så mycket bättre nu. Ni hade nog också mått mycket bättre nu. Jag hade inte gjort era liv så jobbiga.
Å jag får panik. För jag är sån att jag vill fixa. Jag vill få allt bra igen. vilket aldrig funkar. det göra bara saken ännu värre. å jag mår ännu sämre. Å jag göra mig till å tror att det ska bli bra. Men de blir aldrig bra.
Jag fattar inte varför jag bara inte kan glömma å gå vidare. eller är det så här för alla? Eller är jag bara konstig.
Är jag konstig som valde att stanna här? vad trodde jag igentligen? Att allt skulle va lätt å gå bra. Jag lever nog i min egna lilla värld ja. Allt ska va somi en film. Va har hänt? vem är jag? så känner jag just nu. Jag känner inte mig själv längre.
Känns som allt bara går utför men på nått sett vill jag inte åka hem heller. Då känns det som jag förlorar ännu mer. som att jag ger upp. Å jag vill inte det.
Va händer..va vill jag komma med det här?
har ingen aning vad jag vill komma med det här...
saknar närhet, saknar umgänge saknar folk.
Saknar nån att kunna prata med öga mot öga. Få en kram. Tröst.
Känna att det finns nån som bryr sig.
Jag har det rätt tufft nu. Å som om jag inte hade problem innan...
Nä fy finns faktiskt folk som har det värre än jag. Jag ska inte sitta å klaga. Men bloggen är just nu min tröstande vän: Det har gått så långt :P Ni behöver inte läsa.
C I A O
jag vet inte hur det är för andra. men jag känner igen mig i det du skriver. jag kan inte heller glömma. hur mycket jag än vill så tänker jag tillbaka och tänker på vad jag skulle gjort, eller varför allt hände. jag ångrar sjukt mycket saker i mitt liv, men det finns faktiskt inget jag kan göra åt det. jag har ingen tidsmaskin så jag kan inte spola tillbaka tiden. man måste bara lära sig att leva i nuet, lära sig att alla gör misstag. men framför allt, lära sig att man får ha såna här svackor. man får ha problem och tycka synd om sig själv, även om det är mer synd om nån annan.
jag hoppas dina tankar vänder snart. det kommer ordna sig så småningom, det lover jag!
kramar
Jag tror alla upplevt det du känner nu - mer eller mindre. Man får vara ledsen och ilsken över sin egen dumhet en liten tid- sen får man ta nya tag. Det går inte att göra saker ogjorda.
Ge inte upp det du har förrän du har något nytt framför dig. Men planera klokt det du ska göra i nästa steg så att du slipper bli ledsen fler gånger. Ta ett steg i taget och tänk efter hela tiden vad som är bra för dig. Det är klart du fixar det- kram från en som vet
bra kommentarer ovan.
va har jag sagt åt dig sara. ring om de är något. spelar ingen roll vilken tid det är, och har du inga pengar ring en signal.
kram
kämpa på tjejen.. you can call me anytime to...
ett ps. på mitt långa mail: jag har också hemlängtan!! och det blir inte sämre av att jag läste ditt blogginlägg :P Men för det mesta går det bra, när jag tänker efter varför jag faktiskt flyttade och hur det skulle vara att bo med mamma igen så lättar det lite ;P sköt om dig kompis <3
Saknar dig as mycket ljung! bara att ringa om du känner för att snacka.. vi älskar dig <3..
p.s KOM ON SNANA!!.. sapapapara sapparpbara bi
