Jag försöker verkligen låsas som ingenting. Försöker att inte prata om det. Eller visa det utåt, Vill inte besvära nån. Men ibland går det inte. Ibland vill jag säga till alla precis hur det är. Men går inte.
Och den som får ta smällen är du martin. Jag vet att jag kan va så jäkla jobbig. Å jag fattar inte hur du orkar. Hur du har orkat. Men nu åker du snart. Vilket nog är bäst.
Men endå jag vill inte att du ska åka. Hur ska jag klara mig?
Å jag vet att jag inte får skriva att jag älskar dig. Vi har en gång varit tillsammans å det kan misstolkas...bla bla. Men man kan faktiskt älska nån utan att det betyder på det sättet. Å det gör jag. För du är min allra bästa kompis. Å va fan skulle jag göra utan dig? Du känner mig så jäkla väl. Nästan för väl...och det är så jäkla skönt att ha nån som vet då det bara snurrar i huvet. Å att jag snart inte kommer kunna åka till dig å prata eller bara va...vill inte..
Känns som om den här grejjen som jag inte vill prata om kommer bli värre, Men man vet aldrig...kanske blir bättre.
Förändring kanske är bra.
3 personer vet va jag pratar om.  3 personer som jag lovat. Å jag ska. Behöver bara lite tid. Men jag ska...

Töntigt..jag vet..men men...
å många kommer säkert undra nu. då får ni väl göra det. men är bara tvungen att få ur mig. bättre att besvära bloggen än nån annan. Om det nu är sant.

Imorn kommer allt va som vanligt...det tackar vi för