Lägenheten kan jag glömma. Idag har det vart budgivning. utgångspriset var 155.000 och efter 5 min bara, innan vi ens han reagera, så var priset uppe i 250.000. Så mycket är inte ens lägenheten värd. Men tydligen finns det nån desperat jävel som vill bort från mamma och pappa. (och som har pengar) Fan för pengar.

Martin är så okontaktbar. Elle han ringer men säger inget i telefonen utan pratar med massa folk runt omkring. Ens nödvändigt att ringa? Ja blir bara deprimerad av det.

Den här jävla förkylningen tar aldrig slut. Den blir bara värre å värre. Slemmet är inte slemm längre utan betongmassa som snart täpper igen hela mig. Tacka vet ja mina kära näsdroppar. jag hade vart död utan dom.

Nåt annat som aldrig tar slut är det här jävla regnet. Det bara regnar och regnar. Så tråkigt. Jusst nu ligger Johanna på en varm å solig strand i spanien sippandes på en paraplydrink å bara lever livet. Hoppas du har det bra gumman! Tro mig du vill inte komma hem!

På Lördag är det the biggest fest ever on Stadshuset. Dom öppnar upp hela jävla stället. Alla, ALLA kommer vara där förutom jag. För jag tog på mig jobb och måste jobba hela jävla helgen. Bra sara, bra där. Jag måste hitta en ensam jävel som jag kan umgås med...vill du? Film, vanligt häng, fågelskådning, bowling, rullstolsrace, bilbingo, msn chattning, harpan? NÅNTING! hör av dig. Jag är desperat.